 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
| klicka f–r att se bilden st–rre | |
Bodil Löthman
Utbildning: Konstskolan Idun Lovén, måleri 84-86
Utställningar: Galleri Castor, Stockholm 1993 Galleri Joker, Norrtälje 1993 Järnboden, Hargshamn 1994 Åland konstmuséet i Mariehamn, samlingsutställning 1996 Åland landskapsstyrelsen i Mariehamn 1997 Åland konstmuseet i Mariehamn, samlingsutställning 1998 Herrgårdvillan Furusund, 1999 Konst i Roslagen, öppna ateljéer 1998 2000 Färg och Form, Norrtälje 2001 Norrtälje konsthall julsalongen 2003 2004 Pskov excibition hall, Ryssland, 2004 NoA Norrtälje ateljéförening, samlingsutställning 2004 2005 Frövifors pappersbruksmuseum 2005 Tändkulan, "Eldskulptur" och "Kuliga klot" i Norrtälje 2005
Arbetar med: Bildverksamhet för boende på HVB-hem i Roslagen, genom ABF
Vallonbruksguide på muséet i Skebobruk samt Österbybruk
Några tankar om mitt måleri Vad ska man skriva om sitt måleri? Just därför att man ägnar sig åt ett ordlöst yttryckssätt känns alla ord bara fel. Om jag ändå försöker blir det kanske såhär:
Varför målar man? Svår fråga som nog är ganska komplex att förklara i sin fullhet. Svaret beror nog på från vilket perspektiv man väljer att se det.
En anledning kan vara lusten till färgen, det är härligt att använda färgen, riva och slita, måla över lager på lager. En kraftfull process som påverkar på många plan. Man är fullkomligt fri att göra vad man vill. Men man är också bunden av krav som man bär med sig, bunden av tekniken. Det jordiska måste man liksom lirka med och göra det till ett redskap för uttryck av livets skiftningar och nyanser.
Det kan vara en kamp att måla, en kamp mot krav eller en kamp för att våga gå djupare in i nya världar. Man måste vara järv då man målar för att gå vidare och inte fastna i ytlig glans. Man måste hitta sig själv, vara sann mot sig själv och våga stanna där. Då har man kommit långt på vägen.
En annan anledning till att man målar kan vara att teckning var det ämnet i skolan man kunde bäst. Man känner sig hemma här. Här har man liksom sin identitet och sin styrka.
Ibland då man riktigt går in i målandet kan ett drömliknande tillstånd uppstå, bilder och märkliga fullständigt irrationella tankar dyker upp precis som då man drömmer om natten. Jag har börjat att medvetet göra bilder av mina drömmer, jag använder sekvenser av mina drömmar i målningarna och sedan får de växa vidare till något eget. Jag jobbar spontant och försöker att inte vara så medveten om vad jag gör. Jag tror att den omedvetna sidan i psyket jobbar bättre själv, där är man sannare och når det som är intressant. Först senare kanske man kan förstå vad man egentligen ville säga.
Bodil
|
|